Saluki

En elegant och värdig vinthund som gör lika bra ifrån sig i utställningsringen som på kapplöpningsbanan

Vit Salukihane i profil

Salukins förflutna som ökenlevande vinthund visar sig i de långa benen och den smäckra kroppsformen

Bild av Gamamed

Mankhöjd: 58-71 cm för hanar och 55-65 cm för tikar

Vikt: 18-27 kg för hanar och 13-22 kg för tikar

Livslängd: 12-14 år

Aktivitetsnivå: Hög

Pälsvård: Väldigt lite

Sjukdomar: Diverse autoimmuna sjukdomar

Trivs i lägenhet: Ja

Barnvänlig: Nej

Lätt att träna: Nej

Nybörjarhund: Nej

Övrigt: Saluki och Greyhound delar titlen "världens snabbaste hundras"

Salukins historia

Salukin är en av världens äldsta hundraser. Redan för 9.000 år sedan fanns Salukiliknande hundar i det uråldriga riket Sumer, beläget i dagens södra Irak.

Namnet Saluki är av osäker betydelse.

En ledande teori är att namnet betyder "från Saluq" - men vilken stad som avses är osäker då man kan finna platser med detta namn i såväl Armenien som Turkiet, Jemen och Irak.

En annan teori är att namnet kommer från det sumeriska salu-ki, vilket betyder "kasta mot jorden".

Det var nämligen en jaktmetod som användes av nomadfolket beduinerna, och kanske också av sumererna.

En jägare höll sin Saluki i famnen samtidigt som han red på en kamel. Denna sprang sedan ikapp viltet och kastade sedermera hunden ner på marken så att den snabbt kunde få upp farten och springa ikapp och fälla bytet.

Rasen är även känd under namnen persisk vinthund, gasellhund och arabisk hund. Dess ursprungliga användningsområde var som vinthund - en jakthund som förlitar sig mer på synen än nosen.

Vinthunden användes i jakt på all slags vilt: från små harar till gaseller och vildsvin.

Huruvida Salukin som hundras uppstod i just det Sumeriska riket eller något närliggande land vet man inte. Liknande vinthundar ska ha funnits i hela Bördiga halvmånen - jordbrukets födelseplats

Det finns gott om bevis på att Saluki har sina rötter just i detta uråldriga jordbruksområde. Dels förekommer nästintill identiska hundar i konst från såväl Egypten som Sumer och nuvarande Iran. Dels har skelettrester som identifierats som en Saluki hittats i Syrien, i den uråldriga ruinstaden Tell Brak.

Saluki - den hundras som bäst kan spjälka kolhydrater

Ännu ett tydligt bevis på Salukins ursprung kan hittas i dess arvsmassa.

År 2014 genomfördes en studie i olika hundrasers förmåga att spjälka kolhydrater.

Forskarna mätte mängden kopior av genen AMY2B som har en direkt korrelation till denna förmåga. AMY2B är en gen som styr mängden av en variant av enzymet amylas.

I studien ingick flera olika sorters vargar, pariahundar såsom Dingo och Basenji, samt flera moderna och äldre hundraser, däribland Saluki.

Medan andra hundar hade som lägst 2-4 kopior av genen (Siberian Husky och Dingo) och 14-15 kopior i genomsnitt för hundraser generellt, fann man att Saluki stack ut med 29 kopior av AMY2B - långt fler än någon annan hundras uppvisar.

Hypotesen är att Salukin utvecklade en stark förmåga att leva på rester av grödor och bröd. Det passar in med de kulturella och arkeologiska bevisen på rasens ursprung i den Bördiga halvmånen.

Från Irak till Kina via Sidenvägen

Sidenvägen var en välkänd handelsrutt som sträckte sig från Konstantinopel i väst till Peking i öst. Handelsrutten var hela 640 mil lång och var aktiv från 119 f.Kr. till mitten av 1400-talet.

Under 700-talet blev Bagdad utnämnd som huvudstad i Abbasidkalifatet som då regerade över stora delar av Mellanöstern - från nordöstra Egypten till nuvarande Pakistan.

Bagdad blev snabbt det viktigaste handelscentrumet längs Sidenvägen och mängder av handelsmän från fjärran länder begav sig dit. Givetvis blev många förtjusta i den eleganta vinthunden Saluki och exemplar togs från Bagdad och andra städer längs Sidenvägen och fördes sedan till stora delar av världen - bl a. Kina.

En målning av den kinesiska Xuande-kejsaren (1399-1435) visar två Saluki som strövar omkring, kanske på jakt efter vilt.

Den kinesiska hundrasen Xigou tros delvis härstamma från Salukihundar som importerats via Sidenvägen.

Den moderna Salukin - medeltid till nutid

Under korstågen fördes en del Saluki till framförallt England. Henrik IV (1473-1541), känd som Henrik den fromme, ska ha varit ägare av rasen.

En målning av den dåtida konstnären Lucas Cranach den äldre föreställer Henrik IV med en Saluki som kamrat. Hunden bär ett halsband dekorerat med musselskal - symbolen för att ha avklarat den pilgrimsled som kallas för Jakobsleden.

Hos den italienske konstnären Paolo Veronese var hundrasen ett återkommande motiv i flera målningar.

Konungarnas tillbedjan, en målning som avbildar de tre vise männens tillbedjan av den nyfödde Jesus, har en Saluki som en del av motivet. En passande hundras då två av de tre vise männen påstås ha kommit från Persien (nutidens Iran) och Syrien, där Saluki var en populär och vördad hundras som förknippades med kungligheter.

Trots att rasen började uppskattas av europeiska kungligheter och adelsmän dröjde det länge innan Saluki blev känd hos allmänheten.

Världskrigen orsakade rasens uppsving

Den person som först började avla på Saluki i västvärlden var dottern till baron Amherst av Hackney, Florence Amherst.

Florence hade upptäckt hundrasen på en resa längs Nilen. Efter att hon blivit förtjust i vinthunden importerade hon en hane och en tik från Al Salihah i nedre Egypten. Dessa använde hon sedan som grunden i en seriös avel som tyvärr inte lyckades väcka intresset för rasen i allmänhet.

Först under 1920-talet växte vinthundsrasen i popularitet.

Många soldater som varit stationerade i Mellanöstern under Första världskriget tog med sig exemplar av hundrasen hem.

Därmed spred rasen sig fort över hela Europa, men framförallt i England och Tyskland.

Brigadgeneralen Frederick Lance var en av dessa soldater. Han och hans hustru var båda jägare och hade använt Saluki till gaselljakt under hans tid i Palestina. De tog två av hundarna med sig hem till England och importerade sedan en tredje - en hane vid namn Sarona Kelb, vilken kom att spela stor roll i det europeiska avelsarbetet.

Makarna Lance samarbetade med Florence Amherst och tillsammans drog de igång en kampanj för att öka Salukins popularitet.

Turligt nog rådde det under 1920-talet en stor fascination för Mellanöstern, inte minst tack vare upptäckandet av Tutankhamons grav 1922. Det ledde till ett uppsving för hundraser från Mellanöstern och speciellt Saluki blev populär hos det brittiska folket.

Året därpå, 1923, skapades Saluki eller Gasellhundklubben och rasen erkändes i samma vända av brittiska kennelklubben

Rasen kom till Sverige ungefär samtidigt och den första svenska kullen föddes 1926.

Trots ett uppsving de senaste decennierna är rasen fortfarande tämligen ovanlig här. Enligt Jordbruksverkets statistik fanns det 987 registrerade Saluki i Sverige år 2020.

Personlighet och temperament

Saluki är en högdragen hundras med mycket värdighet.

Den umgås inte gärna med andra hundraser - även om tidig social träning kan hjälpa avsevärt - och är ofta avvaktande mot främmande människor.

Det är inte slumpen som har gjort Saluki till en förnäm ras, utan stoltheten och det undvikande beteendet avlades avsiktligen fram under rasens tidiga historia.

Vinthunden var så uppskattad och högt värderad av sina arabiska herremän till ägare att stöldrisken var hög. Därför var det bara förmånligt att ha en hund som undvek främlingar och inte lät sig ledas bort av vem som helst.

Vuxna individer beter sig mycket värdigt och försiktigt, men detsamma kan inte sägas om valparna.

Salukivalpar är nämligen såväl påhittiga som nyfikna. Dessutom är de fulla av energi som de själva ger utlopp för om de inte aktiveras tillräckligt.

Precis som hos många andra större hundraser förblir vinthunden länge i valpstadiet. Vuxen är den inte förrän vid två års ålder och omkring ettårsåldern får man räkna med en sk. "trotsålder".

Den vuxna Salukin är mycket lugn inomhus och kräver mindre motion än en unghund. Men den måste ändå få springa av sig några gånger i veckan, t ex. i ett inhägnat område.

Saluki är en ras med endast en på och av-knapp. Ute är den energisk och springer av sig, medan den är mycket lugn inomhus.

Trots sin storlek passar vinthunden alldeles utmärkt för boende i lägenhet.

Att ständigt vara i hälarna på husse eller matte går bort - Saluki är en självständig hund som sköter sig själv. Det är en mycket bra hundras för den som inte vill ha en knähund.

Den persiska vinthunden uppskattar inte hårdhänt lek eller att klättras på och blir sällan en bra lekkamrat till barnen.

Salukin har mycket jaktinstinkt i sig. Det innebär att hunden mer än gärna jagar katter, ekorrar, harar eller andra djur som kommer i dess väg. Därför är det extra viktigt att hålla den kopplad i områden med djur.

Salukins utseende

Med en mankhöjd på 58-71 cm för hanar är Salukin en medelstor till stor hund. Vikten ligger på omkring 16-23 kg trots att rasen är tämligen smäcker.

Kroppen är slank och symmetrisk och återspeglar rasens historia som snabbspringande vinthund.

Bröstkorgen är mycket djup och benen långa och muskulösa. Huvudet är långt och smalt med stora, fjärrskådande ögon och långa hängöron. Svansen är lång och smal och bärs kraftigt böjd, ibland nästan som en knorr.

Saluki förekommer i två pälsvarianter: korthårig och långhårig.

Både den kort- och långhåriga pälsen ska vara mjuk som siden och ni allergiker och städmaniker kan glädja er - rasen fäller väldigt lite päls. Dessutom är pälsens kvalitet sådan att Saluki sällan luktar hund ens när den är blöt.

Den persiska vinthunden kräver heller inte mycket pälsvård: den korthåriga varianten behöver knappt alls borstas medan den långhåriga bör kammas igenom en gång i veckan för att förebygga tovor.

Valpar har en tätare och luddigare päls än vuxna. De behöver därför borstas oftare - några gånger i veckan - eftersom pälsen tenderar att tova sig.

Saluki är en hundras med stor variation.

Så gott som alla pälsfärger är godkända i utställningsringen utom brindle (tigrerad päls) som inte är önskvärt enligt rasstandarden men förekommer då och då hos hobbyuppfödare.

De pälsfärger som är vanligast i Sverige är:

  • Vit
  • Cremefärgad
  • Guld
  • Silver och vit
  • Fawn
  • Svart och tan (rostbrun)

Oavsett vilka färger och mönster du föredrar kommer du att hitta dem hos den persiska vinthunden!

Hälsa och sjukdom

Saluki är en mycket frisk ras och det förekommer inga rasbundna sjukdomar. Med sina 12-14 år lever den också förhållandevis länge, vilket gör att många hälsobesvär är åldersbetingade.

De sjukdomar som förekommer är ofta autoimmuna. Autoimmun hemolytisk anemi, trombocytopeni (minskat antal blodplättar) och nedsatt sköldkörtelfunktion är vanligast.

Hjärtsjukdom i form av framförallt hjärtsvikt och dilaterad kardiomyopati förekommer oftare hos Saluki än hos genomsnittshunden. Oftast rör det sig dock om ålderssjukdomar och hjärtfelen är sällan medfödda.

Även tumörer av både god- och elakartade slag förekommer oftare än hos många andra raser.

Återigen utvecklas tumörsjukdomar framförallt i hög ålder, och att andelen Saluki med svulster är förhållandevis hög beror troligen till stor del på att rasen lever längre än genomsnittshundens 10-11 år.

Saluki är, tillsammans med korthårig Collie, den hundras som har minst besvär av höftledsdysplasi.

Passande aktiviteter för Saluki

Som många andra vinthundar älskar Salukin att springa. Inte bara det - rasen är också den snabbaste hundrasen i världen enligt Guinness Book of Records.

En Saluki kan komma upp i en hastighet av 69 km i timmen under långdistans! (En Greyhound kan komma upp i 70 km i timmen men bara under korta distanser.)

Därmed är aktiviteter som lure coursing och kapplöpning mycket populära bland Salukiägare över hela landet.

Svenska Vinthundklubben anordnar både träningar och tävlingar så att såväl erfarna som nyfikna hundägare kan vara med.

Rasens mycket vackra utseende gör också att många intresserar sig för utställning.

Såväl SKK som Svenska Vinthundklubben anordnar utställningar både regionalt och nationellt året om.