Hundrasen Golden Retriever uppstod i Skottland under slutet av 1800-talet.
Liksom de andra retrieverraserna föddes den ur ett behov av en allsidig, intelligent och arbetsvillig jakthund. Det gällde framförallt jakt på hare och fasan, vilket var högsta mode bland adeln på den här tiden.
Rasens fader var baron Tweedmouth som blev förtjust när han upptäckte en gul valp bland en kull i övrigt svarta Wavy-coated Retriever-valpar (föregångare till dagens Flatcoated Retriever).
Den gula tiken döptes till Nous och är stammoder till samtliga Golden Retrievers som lever idag.
Nous parades med en Tweed Water Spaniel, en numera utdöd ras av vattenhund, och ytterligare gula valpar föddes.
Även Blodhund påstås ha använts i den tidiga aveln, men det saknas belägg för detta i de kända stamböckerna.
Rasen var ursprungligen känd som "Flatcoated Retriever, golden" och ansågs endast vara en ny färg hos denna ras. Inte förrän 1911 fick den sitt egna namn - "Yellow or Golden Retriever". År 1920 ströks den första halvan och rasen fick sitt moderna namn.
Den nya retrievern blev så populär att den hann sprida sig över hela världen före Andra Världskriget. Därför påverkades rasen inte av krigstiden i samma utsträckning som de flesta andra hundar.
Den gula hunden fick därmed ett stort försprång och blev snabbt till en av världens populäraste hundraser, framförallt som familjehund. Under 50-talet kom rasen till Sverige, men populariteten exploderade först under 80-talet.
Golden Retrievern är känd för sitt kärvänliga temperament och milda personlighet.
Rasen är ideal för barnfamiljer eftersom den agerar naturlig barnskötare och gärna leker med de små. Dessutom är retrievern tålmodig och försiktig och tål att klättras på.
En Golden är lättlärd och intelligent. Det är ingen slump att rasen i stor utsträckning används som servicehund och psykisk hälsa-hund. Oavsett om det gäller att lugna ett autistiskt barn eller varna en diabetiker för högt blodsocker sköter Golden Retrievern sitt jobb med bravur.
Eftersom rasen har ett inneboende behov av att apportera, är det sällan man ser en Golden utan boll, pinne eller mjukdjur i munnen.
Såväl frisbee- som bollkastning går hem hos hunden, som har ett genomsnittligt behov av motion men stort behov av mental stimulans.
Det är viktigt att din Golden Retriever får arbeta på något sätt - mycket av dess självförtroende är grundat i att känna sig behövd. "Arbetet" kan t ex. vara att hämta tidningen eller fjärrkontrollen, bära klövjeväska under vandringsturen eller valla familjens höns.
Golden är den retrieverras som är lugnast och kan utan problem bo i radhus eller lägenhet. Den är en usel vakthund som knappast håller inbrottstjuven borta, men å andra sidan är den hyfsat tyst inomhus.
Rasen mognar mycket långsamt jämfört med t ex. Labradoren och kan bete sig valpigt upp till tvåårsåldern. För hundens bästa bör den inte utsättas för alltför många krav eller hård träning under den här tiden.
Trots sitt förflutna som jakthund har rasen en ganska låg jaktlust. Den kommer bra överens med familjens övriga husdjur och det är ovanligt att en Golden Retriever jagar rådjur eller ekorrar.
Golden Retrieverns utseende
Golden Retriever är en kraftigt byggd, medelstor hund med en mankhöjd på knappt 60 cm och en vikt på omkring 30 kg.
Kroppen är rektangulär och välmusklad utan att se biffig ut. Svansen bärs lätt hängande och allt som oftast intensivt viftandes. Huvudet är brett och har ett tydligt markerat stop som ger rasen sitt karakteristiska snälla utseende. Ögonen sitter brett isär och ska vara mörkbruna. Öronen bärs hängande och har sitt fäste lågt på huvudet, ungefär i ögonhöjd.
Pälsen är rak eller lätt vågig, men aldrig lockig, och längre än hos övriga retrieverraser. Den består av tät underpäls och vattenavvisande täckhår som underlättar hundens eskapader i alla vattendrag den kommer över.
Färgmässigt får pälsen vara alla nyanser av gult - från ljust krämfärgad till mörkt guldig.
Vit päls förekommer men är inte godkänt enligt rasstandarden - enstaka vita hår på bröstet är dock okej.
Golden Retriever är genomsnittlig vad gäller pälsens skötsel - den behöver borstas igenom några gånger i veckan för att förhindra tovor och en del individer med längre päls kan behöva trimmas.
Rasen fäller normala mängder päls, framförallt vid pälsbyte höst och vår.
Röda Golden Retrievers är ovanliga men går att få tag på
Ibland föds valpar med röd päls. Dessa kallas för Red Retrievers och är heller inte önskvärda enligt officiella riktlinjer. Den röda retrievern är oftast mahognyfärgad och pälsen påminner om arvet från den Irländska Settern.
Om du är intresserad av att köpa en röd Golden Retriever är det bäst att söka efter uppfödare av jaktgolden. Dessa avlar på bruksfunktion snarare än utseende och får därför en större andel röda valpar.
Tänk bara på att jaktgoldens kan ha ett större och annorlunda behov av aktivering än utställningshundar.
Hälsa och sjukdom
Rasen är generellt frisk och dras inte med några specifika rassjukdomar.
Liksom andra medelstora och stora hundraser, drabbas Golden Retriever ibland av magomvridning. Det är därför viktigt att inte mata hunden för nära inpå fysisk aktivitet.
I mindre utsträckning förekommer höft- och armbågsdysplasi, som drabbar ungefär var femte individ.
Cancer förekommer oftare än hos många andra hundraser. Vanligast är lymfom och 1 av 8 Golden drabbas av detta under sin livstid. Förekomsten av sjukdomen verkar till viss del vara genetiskt betingad och genom att köpa en valp från en seriös kennel minskar du risken att drabbas.
Passande aktiviteter för Golden Retriever
Goldens är aktiva hundar som gärna apporterar eller tar sig en simtur
Golden Retriever älskar alla aktiviteter där den får använda huvudet och göra sig av med överskottsenergi.
Det är vanligt att tävla i olika former av lydnad med sin Golden, men även agility är populärt bland många ägare.
Blodspår och personsök passar rasen som handen i handsken och låter rasen få utlopp för sina naturliga förmågor.
Trots att rasen ursprungligen användes till jakt är det sällan den används som jakthund idag.
Det beror dels på att Golden är mycket senare att mogna än sina retrieverkusiner, så de flesta jägare väljer istället tollare, labbar eller flattar som kan användas i jakt tidigare. Dels är rasens långa päls inte lämplig för täta busksnår eller vass - men jaktgolden har kortare päls och kan vara ett alternativ till andra apporterande hundraser.
