Irländsk Röd Setter

Självständig och energisk fågelhund

Irländsk Röd Setters historia

Setterhundar tros ha fötts upp på Irland och i Storbritannien sedan åtminstone 1400-talet. Förfäderna var hundar av Spanieltyp som kom från Spanien tillsammans med kelterna.

Den tidigaste beskrivningen av Setterhundar står att finna i De Canibus Britannicis av John Caius. Boken är publicerad år 1570 och beskriver de olika hundraser som finns på de brittiska öarna. I boken omtalas Settern som en tyst och lättfotad fågelhund av högsta kaliber.

Ursprungligen jagade Settern tillsammans med falkar. Hunden nosade reda på viltet och markerade var det befann sig genom att lägga sig ner och visa med tassen. På kommando smög sig jakthunden sedan sakta framåt för att tvinga fågeln i flykt. Jägaren släppte då loss jaktfalkarna som dödade viltet.

När gevär blev vanliga blev Settern istället en sk. stående fågelhund. Den nosade reda på viltet och använde sedan hela kroppen för att indikera var det befann sig.

Irländsk Setter var från början vit och röd

Den Irländska Röda Settern - i folkmun endast kallad Irländsk Setter - fick sitt moderna utseende under 1600- eller 1700-talet. De spanska Spanielhundar som kommit till Irland avlades till större storlek och smidigare kroppsform.

Med tiden uppstod rödvita Settrar med en mankhöjd på omkring 60-66 cm - i klass med de största Spanielraserna - och som specialiserade sig på jakt av fasan, tjäder och orre. Det var från dessa rödvita hundar som Irländsk Röd Setter uppstod - antingen genom selektiv avel på de rödaste individerna eller genom inblandning av en annan röd hundras.

Den Irländska Röda Settern blev snabbt populärare än sin förfader och började i stor utsträckning användas som utställningshund istället för renodlad jakthund. Detta mycket tack vare sin speciella pälsfärg som lämpade sig bättre i utställningsringen än i skogen.

Rödvita Settrar blev därmed allt ovanligare och var nära att dö ut helt under tidigt 1900-tal. Man lyckades dock rädda rasen och den existerar än idag, om än ovanlig i Sverige, och har samma temperament och användningsområde som den vanligare röda Settern.

Idag används Irländsk Röd Setter framförallt som stående fågelhund. Men den har också ökat i popularitet som ren sällskaps- och familjehund och är fortsatt omtyckt som utställningshund.

Personlighet och temperament

Irländsk Röd Setter är en mycket energisk hundras som kräver stora mängder motion och mental aktivitet för att må bra.

Promenader om minst två timmar om dagen är att föredra. Om möjlighet finns vill rasen också springa av sig, t ex. i en inhägnad hundgård eller i trädgården. När din Irländska Röda Setter är fullvuxen - vid omkring 2 års ålder - kan du med fördel börja jogga eller cykla med den.

Settern trivs generellt inte i lägenhet. Dels vill den ha mycket fysisk aktivitet dagligen och kan bli hyperaktiv inomhus om den inte tröttas ut med motion. Dessutom är settervalpar ofta högljudda och ylar eller joddlar högt och ofta vilket kan orsaka problem i lägenhet.

Den Irländska Röda Settern är såväl intelligent som envis. Detta gör den svårtränad och även om den förstår kommandon lyssnar den bara om den själv vill. Tidig och tålmodig träning är därför ett måste.

Eftersom rasen i grund och botten är en jakthund så är jaktinstinkten ofta hög - något som kan ställa till det om man har smådjur i familjen. En valp kan med lite träning lära sig att tolerera t ex. katter. Att ta in en vuxen hund utan tidigare kattvana är däremot lite av ett lotteri.

Irländsk Röd Setter kommer naturligt överens med barn. Hundrasen har ett milt temperament men dess lekfullhet och fart kan göra den olämplig som lekkamrat till de minsta i familjen.

Rasen är känd för att vara valpig upp i relativt hög ålder. Trots att den är kroppsligt färdigväxt vid 2 års ålder är det inte ovanligt att valpbeteendet hänger kvar till 4-5 årsåldern. Settern är också pigg och alert i nästan hela sitt liv och brukar inte klassas som äldre förrän den är omkring 10 år gammal.

Irländsk Röd Setters utseende

Den röda Irländska Settern är en medelstor till stor hund med en mankhöjd på upp till 67 cm men det är inte ovanligt med storväxta hanhundar på över 70 cm.

Kroppen är något längre än vad den är hög och ska vara smidig och lätt byggd. Midjan ska vara väl markerad och bröstet djupt. Ögonen är mörkbruna med ett intelligent och lugnt uttryck. Öronen är hängöron täckta med fjäderlätt päls. Även svans, bröst och mage ska ha längre päls än övriga kroppen.

Irländsk Röd Setter kommer endast i en färg - karakteristisk kastanjeröd eller mahogany. Enstaka vita fläckar kan förekomma, framförallt på bröstet.

Pälsen är i huvudsak medellång och silkeslen. Den tovar sig lätt och behöver regelbunden genomborstning. Öronpälsen är mest benägen att bilda tovor och många väljer därför att trimma den till en mer hanterbar längd.

Eftersom den Irländska Röda Setterns päls består av såväl underull som täckhår fäller den i ganska stora mängder höst och vår. Resten av året är det mer hanterbart men det är ändå ingen hund som rekommenderas den som avskyr hundhår på kläder och möbler.

Hälsa och sjukdom

Irländsk Setter är en av få hundraser som ofta drabbas av glutenintolerans. Intoleransen visar sig som diarré, viktminskning och trötthet. Om du har en glutenintolerant Setter gäller det att undvika vanliga hundfoder - som ju ofta innehåller spannmål - och istället satsa på spannmålsfritt foder eller barf-diet.

Höftledsdysplasi förekommer hos ca. 15-20% av alla Irländska Röda Settrar. Det innebär en felutveckling och försvagning av höftleden. Symtomen är smärta, muskelsvaghet och hälta. Med tiden kan höftledsdysplasi leda till artros.

Rasen kan också drabbas av Von Willebrands sjukdom - en blödningssjukdom där blodplättarna inte klibbar ihop sig som de ska. Sjukdomen är oftast mild och leder sällan till svåra blödningar. En drabbad setter kan utveckla blåmärken eller blöda mer än vanligt när den t ex. tappar sina valptänder.

I mindre utsträckning kan Irländsk Setter drabbas av epilepsi och diverse ögonsjukdomar.

Passande aktiviteter för Irländsk Röd Setter

Eftersom rasen i grund och botten är en jakthund är det givetvis en aktivitet Irländsk Röd Setter älskar. Den används framförallt till jakt på hönsfåglar som t ex. fasan och orre.

Om du inte kan eller vill jaga kan blodspår vara bra alternativ. Settern får då använda sin nos för att leta reda på "vilt" vilket i viss mån låter den använda sin jaktinstinkt.

En del Setterägare lyckas också bra i agility. Hundsporten tröttar ut din hund både mentalt och fysiskt och kan köras på både hobby- och tävlingsnivå.