Holländsk Herdehund
En fartfylld fläkt för den tålmodige hundägaren
Två långhåriga Holländska Herdehundar - här med den karakteristiskt randiga pälsen
Bild av Lissunmusta
Mankhöjd: 57-62 cm för hanar, 55-60 cm för tikar
Vikt: 28 kg för hanar, 23 kg för tikar
Livslängd: 13-15 år
Aktivitetsnivå: Mycket hög
Pälsvård: Lite till medel beroende på pälstyp
Sjukdomar: Inga rassjukdomar
Trivs i lägenhet: Nej
Barnvänlig: Ja
Lätt att träna: Ja
Nybörjarhund: Nej
Övrigt: Den enda av de europeiska vallhundarna som kan vara tigrerad
Holländska Herdehundens historia
Holländsk Herdehund - ibland omnämnd Hollandse Herdershond efter sitt namn i ursprungslandet Nederländerna - erkändes som ras år 1875.
Den nationella rasklubben startades 1898 och då utformades även den första officiella rasstandarden.
Rasens förfäder var vallande och vaktande hundar som levde på landsbygden i Nederländerna och Belgien. Deras uppgift var framförallt att driva de många får som fanns i området samt se till att dessa inte tog sig in på odlingsmarker och förstörde grödor.
Holländsk Herdehund (vänster) jämfört med Tysk Schäfer
Bild av Mark Vitullo
Herdehunden var till utseendet mycket lik de närbesläktade hundraserna Tysk Schäfer och Belgisk Vallhund - därför ville man särskilja rasen från dessa. Det gjordes bl.a. genom att avla på pälstyper och färger som inte förekom hos andra typer av fårhundar.
Hundrasen blev därmed inte bara en trogen arbetskamrat utan också en symbol för nationell stolthet och ihärdighet.
När fårhållningen minskade försvann också mycket av rasens arbetsuppgifter. Detta skedde ungefär samtidigt som Andra Världskriget bröt ut.
Under denna svåra tid stannade hundaveln helt upp och många Holländska Herdehundar togs dessutom med våld av tyskarna för att användas som krigshundar.
Tillräckligt med herdehundar överlevde krigstiden och hundrasen kunde sakta men säkert byggas upp igen, till viss del med nytt blod från bl.a. Belgien. Istället för att valla får blev den populär som ledarhund, sök- och spårhund samt vakthund på de många bondgårdarna på Nederländernas landsbygd.
I modern tid används Holländsk Herdehund även som polishund, allmän brukshund samt ren sällskapshund.
Personlighet och temperament
Denna alerta och lyhörda ras passar utmärkt som vakthund
Bild av Thorsten Hansen
Den Holländska Herdehunden är en arbetsvillig och lojal kamrat.
Vallhunden behöver mycket stimulans för att må bra och vill gärna ha arbetsuppgifter att utföra på en daglig basis. T ex. bära klövjeväska under skogsturen eller hjälpa till på gården.
Rasen har mycket vakt i sig men skäller inte i onödan. Herdehunden kan vara reserverad mot främlingar och andra hundar. Tidig social träning är ett måste för rasen!
Holländsk Herdehund är mycket tillgiven sin familj och är snäll mot alla som ingår i flocken - inklusive barn och smådjur. Gentemot vilda djur och t ex. okända katter kan den dock uppvisa en hög jaktinstinkt. Det gäller att hålla hunden kopplad i naturen.
Trots sin höga energi kan rasen bo i lägenhet - om den får den stimulans som krävs.
Det går inte att lämna Herdehunden hemma ensam under en hel arbetsdag eftersom den måste få vara aktiv under de flesta av dygnets timmar. Deltidsarbete eller att kunna jobba hemifrån är därmed ett måste.
Detta är ingen hundras för nybörjare och är notoriskt krävande - men också givande - jämfört med t ex. Tysk Schäfer. Man behöver ha en fast hand och mjuka metoder för att få en Holländsk Herdehund att lyda. I gengäld lär den sig fort och intuitivt.
Holländsk Herdehunds utseende
Strävhårig päls kommer ofta tigrerad - men pälstypen får också vara enfärgad
Bild av Teuni
Rasen är medelstor med en mankhöjd på omkring 60 cm och en vikt på ca. 25 kg.
Kroppsformen påminner mycket om Tysk Schäfer, med den största skillnaden att Holländsk Herdehund har en rak rygg-höftlinje. Därmed får den också en tydlig rektangulär form.
Öronen är ståndöron och ögonen ska vara mörka och mandelformade. Svansen bärs hängande eller med en lätt böj.
Pälsen förekommer i tre varianter: långhårig, korthårig samt strävhårig. Alla pälstyper kommer med tät och mjuk underull.
Långhårig päls består av raka pälsstrån som känns ganska sträva. De ligger tätt mot kroppen och är som längst på svansen, bakbenen och runt halsen. Pälsen är mer fjäderaktig vid svans och öron.
Korthårig päls är också den rak fast med kortare strån. Vid svans, hals och bakben är pälsen något längre vilket ska synas tydligt.
En del individer är så mörka att de i det närmaste ser svarta ut
Bild av Jason Paluck
Strävhårig päls består av lätt lockiga, rufsiga strån som är medellånga. Pälsen i ansiktet är något kortare än på resten av kroppen men ska samtidigt uppvisa tydliga ögonbryn.
Färgmässigt kommer alla pälstyper i flera färger och färgkombinationer:
Alla pälstyper kan vara tigrerade - s.k. brindle - oftast med gul eller grå grundfärg med svarta eller bruna ränder. Grundfärgen varierar i nyans från nästan vit till rödaktig, och från ljust silvergrå till nästan svart.
Brindle kommer ofta med en svart mask, dvs. svarta tecken i ansiktet runt nos och ögon, ibland är hela ansiktet svart.
Den strävhåriga pälstypen är den enda som inte behöver vara brindle. Istället kan den vara enfärgat blå, grå eller peppar och salt, dvs. en blandning av grå och bruna eller svarta strån.
Vid alla färger är det tillåtet med små mängder vitt, t ex. på bröstet.
Den nederländska brukshunden kräver ganska lite pälsvård. För de lång- och korthåriga varianterna räcker det att borsta igenom pälsen någon gång i veckan. Den strävhåriga pälstypen behöver trimmas ett par gånger per år.
Rasen fäller medelstora mängder päls, framförallt i samband med pälsbyte vår och höst.
Hälsa och sjukdom
Holländsk Herdehund är en mycket frisk ras som är fri från de flesta sjukdomar som annars brukar drabba brukshundar.
Ibland kan rasen drabbas av höftledsdysplasi, vilket är en försvagning av höftleden. Det leder till smärta, hälta och ibland lamhet.
Enligt OFA förekommer höftledsdysplasi hos 8.4% av alla testade herdehundar - vilket gör det till mindre än hälften så vanligt som hos Tysk Schäfer.
Den strävhåriga varianten av Holländsk Herdehund kan också få problem med högt tryck i ögat - glaukom. Detta är sekundärt till sjukdomen goniodysplasi, som innebär att vätska inte kan rinna ur ögat på ett normalt sätt. Glaukom kan i värsta fall leda till blindhet och kan vara mycket smärtsamt.
Passande aktiviteter för Holländsk Herdehund
Välförtjänt rast för den lilla valpen
Bild av Mark Vitullo
Eftersom rasen har mycket hög energi och ett behov av att få använda hjärnan är det ett måste att aktivera sin Holländska Herdehund. Rasens intelligens gör att de flesta hundsporter går hem.
Agility, flyball och olika typer av spår passar herdehunden utmärkt. Då får den använda såväl huvud som kropp. Ett par timmar på agilitybanan tröttar ut även den mest energiska Holländska Herdehund så att den sover lugnt i soffan!
Nosework och personsök är också utmärkta aktiviteter, för att inte nämna hundrasens ursprungliga jobb - vallning.
Oavsett vilken hundsport eller arbete du väljer, så är det viktigt med regelbundna och långa sessioner för att hålla din Holländska Herdehund välstimulerad och nöjd.