Schäfer

Ömsint och skyddande familjehund som vill arbeta

En Schäferhund som vilar i gräset

Schäferhunden är en av Sveriges mest älskade hundraser

Bild av Adam Kontor

Mankhöjd: 60-65 cm för hanar, 55-60 cm för tikar

Vikt: 30-40 kg för hanar, 32-42 kg för tikar

Livslängd: 9-13 år

Aktivitetsnivå: Hög

Pälsvård: Medel

Sjukdomar: Höftledsdysplasi, degenerativ myelopati (nervsjukdom)

Trivs i lägenhet: Ja

Barnvänlig: Ja

Lätt att träna: Ja

Nybörjarhund: Ja

Övrigt: Är en av världens mest populära och intelligentaste raser

Schäferns historia

Rasen Schäfer har sitt ursprung i 1800-talets Tyskland. Den härstammar från fårhundar från områdena Thüringen och Württemberg i de centrala och södra delarna av landet.

Schäferns upphovsman var Max von Stephanitz, en ryttmästare i tyska armén med gediget hundintresse.

Von Stephanitz var missnöjd med den dåtida hundaveln eftersom de flesta avlade efter utseende och inte karaktärsdrag och hälsa.

Han bestämde sig för att avla fram en brukshund som var intelligent, orädd, vänligt sinnad och mycket lojal och dessutom så allsidig att den kunde användas både i det militära och som familjehund.

År 1899 fann Von Stephanitz den perfekta hunden för hans ändamål - Hektor Linksrhein, en varggrå vallhund som var både nyfiken och lättlärd. Han köpte genast Hektor och döpte om honom till Horand von Grafrath.

Fast besluten att skapa en allsidig nationalras startade Von Stephanitz direkt Föreningen för Tyska Schäferhundar - “schäfer” betyder herde och anspelar på rasens förflutna som fårhund. Horand blev den förste att registreras som renrasig Schäfer. Han var dessutom den primära, ideala avelshannen.

Merparten av dagens Schäfrar har Horand von Grafrath eller hans släktingar i sin stamtavla.

Rasen blev snabbt mycket populär inte bara i Tyskland utan världen över.

År 2020 var Schäfer den fjärde mest populära hundrasen i Sverige. I USA är den i skrivande stund den andra mest populära rasen.

Idag är rasen precis den allsidiga brukshund Von Stephanitz såg i sina visioner. Schäfer används till att från polis- och spårarbete till assistanshund och vallhund. Dessutom är det en mycket omtyckt familjehund världen över.

Rin Tin Tin

Världens kanske mest kända Schäfer är hundskådespelaren Rin Tin Tin. Han var med i hela 29 filmer under sin karriär och hjälpte till att göra rasen populär i USA.

Rin Tin Tin föddes i Frankrike år 1918 under Andra Världskrigets sista månader. Hans ägare, korpralen Lee Duncan, hittade Rin Tin Tin samt hans syskon och mor i en sönderbombad kennel i byn Flirey. Han gav bort modern och tre av valparna men behöll två själv - tiken Nanette och hanen Rin Tin Tin. Båda hundarna var döpta efter franska dockor som agerade lyckoamuletter.

Duncans vän Charley Jones var en fotograf som utvecklat sin egen slow-motion kamera. Han fångade Rin Tin Tin på bild när denna utförde vissa stunts som t ex. att hoppa jättehögt. Då föddes idén om att göra hunden till skådis.

Det tog ett tag att hitta en filmroll åt Rin Tin Tin - hans allra första roll blev att spela varg i filmen The Man From Hell’s River då den ursprungliga vargen var kameraskygg och inte kunde prestera. Rin Tin Tins filmprestation blev vällyckad och han fann sig snart översvämmad av roller.

Eftersom det framförallt var stumfilmer som producerades under 1920- och 30-talet då Rin Tin Tin var aktiv så var det lätt att översätta filmerna. Dessa exporterades till hela världen varpå den varggrå Schäfern blev en av världens mest populära skådespelare.

Eftersom han var så älskad världen över ville många ha en valp efter Rin Tin Tin - bl a. Greta Garbo fick en som gåva. Flera av Rin Tin Tins avkomlingar fortsatte i hans tasspår och blev framgångsrika skådespelare.

Personlighet och temperament

Schäfer är känd för att vara en nyfiken och lättlärd ras som snabbt lär sig vad ägaren vill. Den är såväl arbetsvillig som lyhörd och utgör en utmärkt allroundhund som passar de flesta.

Rasen ska vara självsäker och orädd för främlingar. Däremot är den något avvaktande mot personer den inte känner. Detta - tillsammans med dess skarpa skall - gör Schäfer till en utmärkt vakthund som lätt skrämmer bort inkräktare eller håller de på plats till hjälp anländer.

De har också en medfödd förmåga att skydda sin ägare - något som kan bli ett problem om hunden inte socialiseras tillräckligt i tidig ålder.

Sin vaktinstinkt till trots passar Schäfern bra som familjehund. Den är nämligen mild och snäll mot såväl stora som små barn och leker försiktigt med dessa.

Schäfern behöver relativt mycket motion per dag - minst två timmar fysisk aktivitet. Därutöver måste den också få använda sin intelligens och problemlösningsförmåga, helst dagligen. Detta kan vara så enkelt som att låta den spåra, få bära en klövjeväska eller lära den diverse kommandon.

Hunden klarar av att vara ensam upp till fyra timmar i sträck, men om den lämnas längre än så kan din Schäfer drabbas av separationsångest och bli orolig.

Rasen kan bo i lägenhet och är lugn inomhus så länge den får sin dagliga motion.

Schäferns utseende

Schäferhunden är en medelstor till stor brukshund på ca 60 cm med en rektangulär kropp. Kroppen är muskulös och robus och ska ge ett starkt intryck. Höften sluttar i en kraftig vinkel. Såväl nos som hals är förhållandevis lång. Ståndöronen är stora och alerta. Ögonen är medelstora och bruna. Den buskiga svansen bärs hängande med en lätt böj.

Två pälsvarianter förekommer: medellång och lång päls.

Schäferns päls består av två lager. En tjock och värmande underull som täcks av tätt och strävt täckhår. Rasen kräver genomsnittligt med pälsvård.

För den medellånga pälsen räcker det att borsta och kamma ut tovor någon gång i veckan. Den längre pälsen kan behöva vårdas oftare. Både pälsvarianterna badas vid behov.

Schäfer förekommer i flera färger:

  • Svart/grå och tan
  • Svart/grå och gul
  • Helsvart
  • Gul med svart mask
  • Sabelfärgad
  • Blå
  • Pandafärgad

Av dessa färger är svart och tan samt svart och gul Schäfer vanligast. Pandafärgad - standardfärgerna i kombination med vita fläckar - är ovanligast och det rekommenderas inte att man avlar på dessa.

Hälsa och sjukdom

På grund av rasens tidiga inavel samt av estetiska skäl får Schäfern ofta problem med leder och skelett. Det gäller framförallt höftleden vars vinkel ofta leder till felbelastning.

Höftledsdysplasi är förhållandevis vanligt och förekommer i 20-50% av individerna beroende på hur noga avelsarbetet gått till avseende detta. Sjukdomen kan leda till artros på längre sikt men den går också att förebygga genom att hålla hunden på en sund vikt och se till att den får lagom med skonsam motion.

En allvarlig rassjukdom som förekommer ganska sällan är degenerativ myelopati. Det är en ALS-liknande sjukdom där ryggmärgen förändras, vilket leder till förlamning och sedermera död.

Schäfer är också en överrepresenterad hundras vad gäller Von Willerbrands sjukdom - en blödarsjukdom där blodplättarna inte klibbar samman som de ska.

I mindre uträckning förekommer diverse allergier och hudproblem.

Passande aktiviteter för Schäfer

Tack vare att Schäfer är en såpass allsidig brukshund så får den nytta av alla möjliga aktiviteter, så det gäller framförallt att hitta något som även matte och husse tycker om.

Alla former av lydnadsträning är utmärkta för rasen då den gärna vill använda sin skarpa intelligens till att lära sig nya kommandon.

Fartfyllda sporter som agility och flyball uppskattas också även om man bör vara försiktig om ens Schäfer lider av höftledsdysplasi.

Simning är en mild motionsform som rasen kan lära sig att älska, speciellt om man kombinerar det med t ex. apport.

Även små “arbetsuppgifter” i och utanför hemmet stimulerar Schäferhunden mentalt. Att plocka upp sina leksaker eller hämta föremål får hunden att känna sig behövd och ger utlopp för dess behov att arbeta.