Tax

Självständig, envis och alert

Taxens historia

Rasen har sitt ursprung i 1400-talets Tyskland.

Den användes till jakt på grävling, kanin och räv. Dessutom kunde jägare ibland låta en hel flock Taxar delta i jakt på större vilt som vildsvin och rådjur.

Namnet Tax kommer från tyskans “dachshund” som betyder just grävlingshund.

Rasens speciella kroppsform har framavlats för att underlätta jakt i gryt och tunnlar.

För att komma åt grävlingarna i sina hålor använder sig rasen av sina spadformade tassar. Hängöronen skyddar mot smuts och den breda bröstkorgen ökar lungkapaciteten så att Taxen kan jaga intensivt och länge.

Rasen uppstod troligen efter avel på mindre, kortbenta varianter av olika spår- och jakthundar som t ex. Blodhund, Pointer och den numera utdöda Saint-Huberthunden.

Även diverse terriers tros ha deltagit i avelsarbetet för att få fram en liten men modig hund som är bra på att gräva och ta sig fram i trånga tunnlar.

Taxen var ursprungligen korthårig då den korta pälsen är lättare att hålla ren under jakt. Med tiden uppkom såväl lång- som strävhårig päls när rasen började bli populär som sällskapshund.

I USA är det vanligt att så kallade taxrace hålls varje år. Tusentals människor kommer för att se vilken tax som tar sig först till målsnöret och oftas får vinnarhunden med sig en fin pokal hem.

Personlighet och temperament

Likt de flesta jakthundar är Taxen modig och uthållig. Rasen är full av både energi och lek och kräver ganska mycket motion - minst en timme om dagen.

Långsamma promenader där hunden får tillfälle att använda sitt luktsinne är att föredra då mer intensiv motion kan skada dess känsliga rygg.

Trots sin behändiga storlek har den en mycket stark jaktinstinkt och är benägen att jaga katter och vilda djur. Den är också mycket envis och kan därför vara svår att träna.

Taxen är den ras som i studier visat sig vara mest aggressiv mot människor och hundar.

Omkring var femte tax har eller har försökt bita en människa. Rasen är i sig inte särskilt aggressiv, men den starka jaktinstinkten i kombination med svårigheter att träna Taxen kan leda till beteendeproblem.

Därför är det viktigt att vänja sin Tax vid främmande människor och djur redan som valp, då den är mest mottaglig för beteendeträning.

Långhåriga Taxar liksom de mindre varianterna har svagare jaktinstinkt och är därmed mindre troliga att få problem med aggression.

En välmående och vältränad Tax utgör en perfekt livskamrat. Rasen är lojal och älskar att mysa med sin familj. Den är sällskaplig och vill gärna sitta i knä och bli ompysslad.

Taxen leker gärna med äldre barn som respekterar hunden och inte stressar upp den. Blir den stressad kan den nafsa efter händer och ben och det är olämpligt att lämna Taxen ensam med småbarn.

Den hittar gärna på skoj och bus för att få utlopp för sin energi och nyfikenhet. En Tax kan ställa till med humoristiska scener. Dess intelligens, envishet och vilja att umgås med och imponera sin familj kan leda till knasiga och roliga beteenden som både roar och oroar dess ägare.

Taxens utseende

Taxen har korta ben som slutar i stora, spadformade tassar. Kroppen är avlång med en bred bröstkorg och en lång svans som bärs lätt böjd. Rasen har hängöron och en lång, smal nos. Ögonen är mandelformade med ett intelligent och vaket intryck.

Taxen förekommer i tre storlekar: vanlig tax, dvärgtax och kanintax. Enligt den officiella rasstandarden indelas inte rasen efter mankhöjd utan istället efter bröstomfång.

Den normalstora Taxen är omkring 20-35 cm i mankhöjd och har ett bröstomfång på minst 35 cm. Vikten ligger omkring 9-10 kg. Det är oftast normaltax som används till jakt.

Dvärgtaxen är något mindre med ett bröstomfång om 30-35 cm. Den får väga mellan 4-6 kg och har en mankhöjd runt 15-20 cm.

Kanintaxen - den minsta varianten av Tax - väger endast 3-4 kg och har ett bröstomfång på mindre än 30 cm. Mankhöjden ligger på 12-15 cm. Rent höjdmässigt är Kanintaxen alltså i nivå med världens minsta hundras, Chihuahua.

Taxen kommer dessutom i tre pälsvarianter:

• Korthårig päls är slät och glansig och ligger tätt mot kroppen
• Långhårig päls är silkesmjuk och lätt lockig vid öronen, dessutom är den fluffigare på armbågar och svans
• Strävhårig päls är grov och något stickig samt bildar skägg och ögonbryn

Rasen kräver generellt inte särskilt mycket pälsvård även om det varierar mellan pälstyperna.

Korthåriga Taxar kräver nästan ingen pälsvård alls utan behöver bara borstas igenom då och då. För långhåriga individer gäller det att borsta ur tovor en eller ett par gånger i veckan. Strävhåriga hundar behöver trimmas med jämna mellanrum men behöver i övrigt ingen pälsvård.

Alla färger är godkända för Tax. Bland annat förekommer:

• Röd
• Svart och tan
• Viltfärgad
• Röd- eller blåmarmorerad
• Skäck (solid färg med vita partier)
• Spräcklig (marmorerad med helfärgade partier)

Av dessa färger är röd och viltfärgad absolut vanligast i Sverige.

Hälsa och sjukdom

Den långa ryggen är benägen att skadas och Taxar drabbas ofta av diskbråck - omkring var fjärde individ drabbas under sin livstid.

Risken är störst för överviktiga Taxar och individer som får fel typ av motion. Det är viktigt att inte tvinga hunden att hoppa eller utsätta den för kraftig motion som löpning eller att springa bredvid cykeln.

Den Tax som drabbas av diskbråck behöver veterinärvård. Ibland räcker det med antiinflammatorisk medicin - i andra fall krävs kraftigare smärtstillande eller till och med operation. I extrema fall kan hunden bli helt lam i bakbenen.

En sjukdom som förekommer relativt ofta är knäskålsluxation. Det innebär en försvagning i knäledens ligament och muskler som gör att knäskålen inte ligger stabilt i sin håla. Med tiden kan det leda till bl.a. artros.

Ögonsjukdomen progressiv retinal atrofi - PRA - drabbar också Taxar i ganska hög grad. Sjukdomen innebär en gradvis nedbrytning av näthinnan som med tiden leder till blindhet. Det första symptomet är nattblindhet som sedan följs av dålig syn även under dagtid.

Dvärg- och kanintaxar drabbas oftare av PRA än fullstora individer, speciellt om de också är långhåriga.

I mindre utsträckning förekommer diverse autoimmuna sjukdomar som tyreoidit (inflammation av sköldkörteln) och Cushings syndrom (höga nivåer av hormonet kortisol). Allergier och hudåkommor förekommer ibland.

Hjärtsjukdomen PDA (persisterande ductus arteriosus) är ovanlig men förekommer oftare hos Taxar än andra hundraser. Det är en medfödd sjukdom där Botalliska gången - det blodkärl som förbinder stora pulsådern med lungpulsådern hos foster - inte sluts.

Detta leder till att syresatt blod rinner tillbaka till lungorna och ökar trycket i organets blodkärl, vilket resulterar i följdsjukdomen pulmonell arteriell hypertension vilket i sin tur kan skada hjärtmuskeln.

Passande aktiviteter för Tax

Taxen tycker om att använda sin nos och sin jaktinstinkt. Därför mår den bra av aktiviteter som t ex. nosework och viltspår.

Nosework innebär att hunden får nosa upp olika dofter, t ex. efter en person, i antingen inom- eller utomhusmiljö. På så vis får den använda sitt luktsinne och sin utomordentliga spårförmåga.

Under viltspår söker hunden istället reda på blod eller kroppsdelar från t ex. rådjur. Detta sker utomhus, ofta i skogen där det är mycket buskar och snår att navigera och andra lukter som behöver filtreras bort.

Är man jaktintresserad så är Taxen suverän på framförallt grytjakt. Det är vanligtvis räv, vildhare och grävling som jagas på det här viset. Med sin för syftet framavlade kroppsform är rasen en av de lämpligaste för just denna aktivitet.

Högintensiva aktiviteter som agility är inte att rekommendera pga. rasens benägenhet att utveckla ryggproblem. Om man vill köra hinderbanor med sin Tax bör man se till att inga höga hopp krävs utan att banan framförallt befinner sig på marknivå.