Kooikerhondje

En känslig och ömsint spaniel med god arbetsförmåga

Kooikerhondjes historia

Kooikerhondje är en hundras av spanieltyp som länge har funnits i sitt ursprungsland, Nederländerna.

Målningar av bl a. Rembrandt, Vermeer och Steen visar små, vita och rödbruna spanielhundar som är mer eller mindre identiska med den moderna Kooikerhondje.

Den nederländske historikern Pieter Corneliszoon Hooft skrev om Koiikerhondje i sitt litterära verk Nederlandsche Historiën:

År 1572, under upproret mot Spanien, var Vilhelm I av Oranien nära att angripas i ett bakhåll. Tack vare att hans Kooikerhondje hörde anfallarna i god tid och varnade prinsen genom att slicka honom i ansiktet lyckades han fly med livet i behåll (han mördades dock vid ett senare tillfälle).

Man kan därför anta att hundrasen existerat i åtminstone 500 år.

Rasen användes huvudsakligen till traditionell andjakt, med sk. eendenkooi - en typ av kanalformad fälla - varifrån Kooikerhondje fick sitt namn. Den agerade också gårdshund och vaktade mot inkräktare samt höll efter skadedjur.

När andjakten under 1900-talet blev allt mindre populär, minskade rasen också i antal.

Det var Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol som höll hundrasen vid liv och sedermera gjorde den känd i hela Europa.

Från en okänd ras till världens mest dokumenterade

Baronessan var mycket förtjust i rasen Kooikerhondje och under 1940-talet bestämde hon sig för att inventera den och starta en målinriktad avel. Hon tog hjälp av en gårdshandlare som kände till trakterna kring Friesland i norra Nederländerna. Där hittade hon den första tiken hon kom att sätta i avel - Tommie.

År 1942 föddes den första kullen efter Tommie och hanen Bobbie, vilken kom att kallas van Walhalla ("från Valhalla"). Hunden Nico, Tommies dotterdotters dotterson, var den första Kooikerhondje att registreras i det tillfälliga hundregistret år 1954.

Mellan åren 1958-1961 hölls flera möten om att erkänna Kooikerhondje som officiell ras. Erkännandet kom dock inte förrän år 1971 och då författades även rasstandarden.

Därefter började man systematiskt att lägga in alla Kooikerhondjes som föddes i Nederländska Kennelklubbens rasregister, även de som fötts utomlands - och Kooikerhondje blev därmed en av världens bäst dokumenterade hundraser.

Den första Kooikerhondjen kom till Sverige år 1994 och två år senare började man även avla på rasen. Den har stadigt ökat i popularitet och det finns nu ett tjugotal kennlar utspridda i landet.

Kooikerns nuvarande användningsområde är framförallt som sällskapshund.

Personlighet och temperament

Kooikerhondje är en mycket trevlig och vänskaplig hund som vill umgås med hela familjen. Den är något försiktig runt främlingar men älskar att socialisera med alla den känner.

Rasen är mycket intuitiv och känslig av sig, speciellt vad gäller andra hundar. En Kooikerhondje är stolt och något förlägen och blir därför stressad av ouppfostrade hundar som inte respekterar dess gränser.

Den kan också vara känslig för kritik och höjda röster. Det är viktigt att tillrättavisa sin kooiker på ett mjukt och tydligt sätt. Annars finns det en risk att den blir innesluten och skygg.

Då kooikern ogillar höga ljud och stim passar den inte in i småbarnsfamiljer. Äldre, lugnare barn brukar däremot fungera helt okej.

Som ett resultat av dess klassiska användningsområden är Kooikerhondje en lättlärd ras som gärna är till lags. Den klarar av att arbeta såväl tillsammans med sin ägare som självständigt och denna allsidighet gör att den uppför sig galant i alla hundsporter liksom i vardagslydnad.

Kooikerhondje kan bo i lägenhet om den får den mentala stimulering och den fysiska motion hundrasen kräver. Den är anpassningsbar, mycket lugn inomhus och myser gärna i soffan.

Rasen har en stark vaktinstinkt men skäller inte i onödan - däremot är den högljudd när det gäller att visa sin kärlek för dess familjemedlemmar. Det är inte ovanligt att en kooiker tjuter och hoppar omkring när den ser någon den känner igen.

Eftersom det är en hund som vill arbeta kräver en kooiker ganska stora mängder motion. Dessutom har den behov av regelbunden mental stimulering, t ex. att få söka reda på någon eller något.

Kooikerhondjes utseende

Kooikern är en liten och smidig hund med en i det närmaste kvadratisk kroppsform. Öronen hänger tätt mot kinderna och kantas av karakteristisk lång svart päls. Ögonen är mandelformade och mörkbruna. Svansen är plymaktig och är i vila hängande med en liten böj vid tippen.

Endast en färg är godkänd: vit med orangeröda fläckar. En del Kooikerhondjes är i det närmaste helt vita medan andra har stora sjok färg på kroppen.

Pälsen är medellång, ofta lätt vågig och ska vara mycket tät och silkesmjuk.

Rasen fäller ganska stora mängder päls året om, vilket kan vara ett problem om man vill ha ett rent hem. Däremot kräver kooikern väldigt lite pälsvård och nöjer sig med ett bad eller en genomborstning då och då.

Hälsa och sjukdom

Som hundras är Kooikerhondje tämligen frisk. Den lever ofta i 12-14 år och inte sällan längre och är dessutom pigg och frisk upp i hög ålder.

Rasen har tidigare dragits med von Willebrands sjukdom. Det är en ärftlig blödarsjukdom där blodplättarna inte klibbar samman som de ska.

Noggrann avel samt DNA-testning av tänkta avelshundar har lett till att sjukdomen inte längre förekommer hos svenskfödda Kooikerhondjes - men importerade individer kan ibland lida av den.

ENM - hereditär nekrotiserande myelopati - (även känd som "kooikerförlamning") är en neurologisk sjukdom som till stora delar har utrotats tack vare DNA-testning. Sjukdomen visar sig i valpåldern i form av obalans och svårigheter med koordination. Förloppet är snabbt och leder till döden innan två års ålder.

I enstaka fall förekommer ögonproblem, epilepsi och polymyosit - en inflammatorisk sjukdom som leder till muskelsvaghet.

Passande aktiviteter för Kooikerhondje

En kooiker älskar alla slags aktiviteter. Den vill inte bara röra sig fysiskt utan har också stora behov av psykisk stimulans i form av t ex. problemlösning.

Kooikerhondje når stor framgång i tävlingsinriktade hundsporter som agility där den får köra slut på både kropp och hjärna.

Den kan också lyckas i flyball, men eftersom rasen är så pass känslig för andra hundars utstrålning kan det ibland vara alltför stressande för kooikern. Det beror helt på vilka som är med i teamet.

Den nederländska spanieln vill behaga och vara nära sin ägare. Därför passar det bra med t ex. lydnad och freestyle där det är viktigt att samarbeta men också tänka självständigt.