Grand Danois

Modig och lojal knähund

Grand Danois historia

Grand Danois betyder “stor dansk” och är vad den franske naturforskaren och matematikern George-Louis Leclerc kallade rasen när han stötte på den under ett besök till Danmark.

Namnet till trots anses rasen ha sitt ursprung i Tyskland, även om delade meningar råder om dess sanna uppkomst.

En del rasexperter anser att Grand Danois uppkom i Danmark och sedermera övergick till att bli en tysk ras efter att intresset av rasen dalade i dess ursprungsland. Andra menar att rasen skapades i nuvarande Tyskland och att Danmark överhuvudtaget inte har något med dess uppkomst att göra.

Vad man vet säkert är att Grand Danois är en mycket gammal ras.

De första beskrivningarna som stämmer in på hunden förekom i det forna Egypten redan för 5000 år sedan.

Dessa hundar kom sedan till Europa via greker och romare och blandades ut med diverse storväxta europeiska hundraser för att skapa den Grand Danois vi känner idag.

Rasens huvudsakliga uppgift var att jaga vildsvin. Ibland användes den också till björnjakt och jakt på annat storvilt.

Grand Danois var en sk. “catch dog” som användes sist i jakten, efter att andra hundar spårat upp viltet. Hundens uppdrag var att hålla viltet på plats tills jägaren anlände, vilket krävde både mod, intelligens och uthållighet.

I det medeltida Tyskland fick Grand Danois även axla rollen som kammarhund - en hund vars främsta uppgift var att hålla ägaren sällskap under nätterna och om nödvändigt skydda denne mot lönnmördare.

Kammarhunden hade så högt anseende att den smyckades med dyra och vackra halsband bestående av sammet och guld.

Rasen var så populär att den var en av få hundraser att ställas ut i Tysklands första hundutställning, vilken tog plats år 1863.

Tack vare dess imponerande fysik och temperament fick såväl engelsmännen som amerikanerna upp ögonen för rasen och Grand Danois erkändes av Amerikanska Kennelklubben redan år 1887. Den omtyckta rasen är staten Pennsylvanias statshund - den enda statshund som inte har sitt ursprung i den stat den representerar.

Idag används Grand Danois framförallt som sällskapshund och det mesta av dess ursprungliga jaktinstinkt är bortavlad.

Personlighet och temperament

Grand Danois är en mycket vänlig och kelig ras som gärna vill vara nära sin ägare. Allra bäst tycker rasen om att sitta i knä eller ligga på soffan, sin storlek till trots.

Rasen tycker om barn och leker gladeligen med dessa. Den är en utpräglad familjehund som kommer överens med både människor och djur i den egna familjen. Hunden kan vara något reserverad mot främlingar men är aldrig aggressiv.

Den är mycket tyst och lugn inomhus vilket gör att rasen lämpar sig utmärkt för boende i lägenhet.

Om hunden hålls i trädgård måste denna vara inhägnad. Den är nämligen mycket nyfiken av sig och vill gärna undersöka spännande lukter och ljud.

En Grand Danois kräver endast små mängder motion. Den nöjer sig med några 20-30 minuters promenader om dagen, men följer givetvis gärna med på fler och längre gångturer om tillfälle ges.

Trots att rasen generellt är lugn och lydig gör dess storlek att den är olämplig för äldre, sjuka eller handikappade personer som inte klarar av att hålla fast en hund av Grand Danois storlek och kraft.

Grand Danois utseende

Rasen är en av världens största. Mankhöjden för hanar bör ligga mellan 80-90 cm och för tikar gäller 72-84 cm. Det är inte ovanligt att en Grand Danois väger 70-80 kg.

Hunden är fyrkantig i sin kroppsform och är ungefär lika lång som den är hög. Den är muskulös men samtidigt elegant och får inte vara för kraftig i sin kroppsbyggnad. Öronen är triangulära och hängande. Ögonfärgen är oftast brun men kan vid vissa pälsfärger vara blå.

Pälsen är kort och lättskött. Den badas och borstas endast vid behov.

Grand Danois fäller bara relativt små mängder päls , men eftersom hunden är så pass stor kan det ändå bli mer än man tror. Hunden är också benägen att dregla mycket.

Grand Danois kommer i många olika färger och mönster:

• Fawn
• Brindle/tigrerad
• Svart
• Blå, ibland med vita tecken
• Harlekin
• Mantel (vit med svart sadel som även täcker stora delar av ansiktet)

Ovanstående färger är vad som tillåts enligt den officiella rasstandarden. Men det förekommer också en mängd andra färger och mönster hos rasen, vilka diskvalificerar vid utställning och generellt inte avlas på.

Som exempel kan nämnas marmorerad päls, helvit, chokladfärgad och brindle-harlekin.

Hälsa och sjukdom

Liksom de flesta större hundraser drabbas Grand Danois ibland av magomvridning, vilket är ett potentiellt livshotande tillstånd där gas ansamlas i buken. Magomvridning kan ofta undvikas genom att låta hunden vila en timme före och efter maten.

Höftdysplasi - svaga, deformerade höfter - förekommer också relativt ofta hos rasen. I värsta fall leder detta till smärtsam artros eller till och med lamhet.

Dilaterad kardiomyopati är en annan allvarlig sjukdom som drabbar storväxta hundar. Det innebär en förstoring och försvagning av hjärtmuskeln som ofta leder till hjärtsvikt. Tillståndet kan i de flesta fall behandlas medicinskt.

Eftersom för snabb tillväxt av skelettet kan leda till artros rekommenderas att man inte övermatar sin Grand Danois-valp. Det finns speciella valpfoder för storväxta raser vars ingredienser är anpassade för att stimulera en långsammare tillväxt.

Passande aktiviteter för Grand Danois

Grand Danois behöver egentligen inte syssla med några andra aktiviteter än dagliga promenader. Men den är gärna med på utomhusaktiviteter som att kasta frisbee, leka apport eller spela fotboll med barnen.

Man ska vara försiktig med att motionera sin valp för mycket. Medan den växer kan överdriven motion leda till skador och skelettdefekter.