Dalmatiner

Pigg, lättlärd och kelig

En lekfull Dalmatiner i snön

Dalmatiner är en hundras full av fart och fläkt

Bild av Rebecca Schönbrodt-Rühl

Mankhöjd: 56-61 cm för hanar, 54-59 cm för tikar

Vikt: 24-32 kg

Livslängd: 10-12 år

Aktivitetsnivå: Hög

Pälsvård: Medel

Sjukdomar: Autoimmun tyreoidit, dövhet

Trivs i lägenhet: Nej

Barnvänlig: Ja

Lätt att träna: Ja

Nybörjarhund: Nej

Övrigt: Dalmatinern är känd för att “skratta” genom att dra upp tandköttet och visa sina tänder när den är glad

Dalmatinerns historia

Dalmatinern har sitt ursprung i regionen Dalmatien i Kroatien.

Rasen har existerat i sin nuvarande form åtminstone sedan 1300-talet och nämndes för första gången i en skrift av biskopen av Dakovo år 1374.

Biskopen beskrev en duktig jakthund som var vit med karakteristiska svarta prickar. Hunden har traditionellt använts till många typer av jakt: t ex. som apporterande fågelhund, och till att spåra upp större vilt som vildsvin och hjort.

Under 1700-talet blev Dalmatinern välkänd tack vare att den florerade i ett antal skrifter och dessutom blev ett alltmer populärt motiv i målningar.

Rasen sågs som en statussymbol och man började avla fram Dalmatinerhundar med extra dekorativa prickar.

Det framkom att Dalmatinern kom naturligt överens med hästar. Därmed började den även användas som eskort till hästekipage och som hjälpare till dåtidens hästdrivna “brandbilar”, framförallt i USA.

Tack vare dess lugna och vänliga temperament och dess vaktinstinkt klarade Dalmatinern av att såväl lugna ner oroliga hästar som att vakta brandstationerna.

Än idag är Dalmatinerhunden en maskot för många amerikanska brandstationer och för att ära traditionen har många brandmän en Dalmatiner som husdjur.

Personlighet och temperament

En Dalmatiner är mycket energisk och vill gärna vara med hela tiden. Den höga energin är den främsta anledningen till att Dalmatiner inte rekommenderas som försthund

Den är intelligent och ivrig att lära sig nya kommandon och tricks - en av anledningarna till att den tidigare använts som cirkushund.

Rasen är oerhört familjekär och kommer bra överens med barn. På grund av hundens höga aktivitets- och energinivå kan den dock oavsiktligen springa omkull små barn och bör därför inte lämnas utan uppsikt.

Då Dalmatinern länge har avlats fram som sällskapshund är jaktinstinkten oftast låg. Hunden kommer därför ofta bra överens med andra hundar och husdjur i familjen, så länge man ser till att socialisera den i en ung ålder.

Vissa individer har dock högre jaktinstinkt och bör hållas kopplade i naturen.

Den starka vaktinstinkten lever kvar och Dalmatinern utgör en bra vakthund som varnar för inkräktare och skyddar sin familj. Dessutom passar den som stallhund där den kan vakta hästarna, som den ju trivs med naturligt.

Rasen trivs oftast inte i lägenhet på grund av sin höga energi som i värsta fall kan bli destruktiv om den inte motioneras och stimuleras tillräckligt. Vaktinstinkten gör också att den kan skälla mycket i lyhörda trapphus.

Dalmatinerns utseende

Dalmatinern är en medelstor och fyrkantigt byggd hund på omkring 25-30 kg. Den har en kort och slät päls täckt med prickar av olika storlek. Ögonen kan vara bruna, bärnstensfärgade eller blå. Öronen är tunna och smalnar av mot öronsnibben. Den smala svansen bärs i en lätt båge.

När de små Dalmatinervalparna föds är de helt vita. Med tiden börjar de utveckla sina prickar och det slutgiltiga resultatet syns först omkring 18 månaders ålder.

Antalet prickar kan variera kraftigt mellan olika individer - en del är i det närmaste vita medan andra har prickar som täcker stora delar av kroppen och bildar större ihopväxta segment.

Enligt rasstandarden får två färger förekomma på prickarna: svart och leverbrun.

En del Dalmatiner föds med en blandning av färgerna, sk. tricolor, vilket är ett fel enligt rasstandarden och dessa individer avlas inte på.

Ibland förekommer andra färger och mönster som t ex. melerade prickar och större sjok av solid färg. Även detta ses som ett fel vid utställning och avel.

Trots att pälsen är kort och slät så fäller Dalmatinern mycket.

Det rekommenderas därför att man borstar igenom den regelbundet, gärna dagligen, för att minimera fällandet. Då håren är små och vassa vill de gärna fastna på alla möjliga textilier och kan vara svåra att få bort.

Vissa valpar föds med längre päls som ironiskt nog fäller mindre än den korthåriga varianten.

Hälsa och sjukdom

En Dalmatiner är ofta frisk av sig och är inte utsatt för några allvarliga rassjukdomar.

Liksom hos de flesta medelstora hundar förekommer höftdysplasi i viss utsträckning, och detta kan tyvärr inte förutses vid födseln utan problemen uppkommer under valpens uppväxt.

Rasen är hårt drabbad av medfödd dövhet - omkring var tionde Dalmatiner föds med dövhet i ett eller båda öronen.

Många uppfödare väljer att avliva heldöva valpar då dövheten i kombination med den höga aktivitetsnivån gör det mycket svårt - men inte omöjligt - att träna hunden och få den att komma på kommando.

En del hängivna ägare har lärt sig teckenspråk för att kommunicera med sin döva Dalmatiner. Individer som enbart är döva i ett öra klarar sig mycket bra i livet, även om de kan ha svårt att höra från vilket håll ett ljud kommer.

Relativt många Dalmatinerhundar drabbas av autoimmun tyreoidit - en sjukdom som drabbar sköldkörteln och kan leda till nedsatt ämnesomsättning. Detta kan dock lätt hanteras med medicin och påverkar inte hunden negativt så länge den blir medicinskt substituerad med sköldkörtelhormon.

I mindre utsträckning förekommer diverse hudåkommor.

Passande aktiviteter för Dalmatiner

Dalmatinern är en “all around”-hund med mycket energi. Vardagsmotion som långa promenader och jogging utgör en bra grund, men den vill också stimuleras mentalt.

Spårning, agility, sök, rallylydnad och frisbee är några aktiviteter som Dalmatinern gärna uppskattar. Den vill inte aktiveras på egen hand utan föredrar att vara tillsammans med matte eller husse.

Skulle hunden lämnas ensam kan den förstöra egendom genom att tugga eller riva på möbler och andra föremål.

Hunden trivs bäst om den har tillgång till en stor trädgård där den kan springa av sig eventuell överskottsenergi eller bara spendera tid med sin familj.

Eftersom Dalmatinerhunden kommer bra överens med hästar så passar den extra bra för hästägare. Rasen följer gärna med i ridspåret och hjälper till med att hålla hästarna lugna i och utanför stallet.